Cykelguden

Det gick fruktansvärt fort ned för backen, fortare än han kom ihåg att det gjorde. Det var helt enkelt på tok för längesen han färdats på cykeln, ett kärt återseende helt enkelt.

Snabbt och smidigt kryssandes mellan långsamt gående pensionärer, lattedrickandes barnvagnsputtandes föräldrar, förvirrade barn och stressande affärsfolk. Grönt, gult eller rött spelar ingen roll när järnhästen är bestigen, då skiner allt grönt som de finaste av gräsmattor. Vad spelar det för roll att bilar får tvärnita när det går i 80km/h för supercyklisten.

Smäckert åtsittande cykelbyxa med hängslor, sjukt snabb hjälm och cykelskor i all ära. Det var cykelkepsen som gjorde det hela fulländat, naturligtvis med skärmen uppfälld framför hjälmkanten där texten ”TRY NOT TO SUCK” stod tryckt. Han var en gud på två hjul, odödlig.

Utan några som helst incidenter så sladdar cykeln in på sjukhusområdet. Nu var det bara det absolut svåraste kvar, att hitta en parkering. Cykeln hade inget stöd, och en så värdefull cykel skulle ändå aldrig kunna ställas fristående, oj nej nej nej nej nej nej nej. Den måste låsas fast i en stadig byggnad eller berggrund.

Av och an vankades det med cykeln käckt på svaj över axeln och cykelskorna klickandes vid varje steg. Snart skymtade han en lekplats där det till synes kunde finnas något ställe att förankra hans cykel. Längst med ena sidan fanns det ett stålgaller som såg otroligt gästvänligt ut och där skred han till verket. Fyra lås hade han med sig i sin härligt slimmade cykelväska och de sattes på med en sådan vana att ingen kunnat ana att han inte gjort det sedan två säsonger sedan.

Efter att sista låset satt på plats så resta han sig upp och hade ett nöjt leende på läpparna.

”OLLE!”

Han vände sig förskrämt om. Någon hade gormat hans namn. Hans skärrade själ mjuknade omgående när han fick se sin älskade komma ut genom portarna från sjukhuset. Där var hon, hans ljus, räddning och livspartner. Personen han älskade mer än allt annat och hon som gjorde hans liv fulländat.

”Jes..”

”OLLE! Vad FAN sysslar du med?”

”Vadå, jag kommer ju för att hämta dig och vår förstfödde!”

”Jotack, men du är för i helvete fyra timmar sen! Och så dyker du upp på din jävla cykel. CYKEL! Hur hade du tänkt få hem oss på den där trampleksaken? Vi är tre personer. Du har inte ens en pakethållare.”

”Men…”

”Inga jävla men här nu. Det tar MAX 10 minuter att åka hemifrån och hit med bil. MAX. Det tar MAX 30 minuter med cykel. Och då räknar jag högt, och högt är fan ingen känsla jag har för din cykel just nu.”

”Ja alltså hjälm..”

”HJÄLMEN?! Du menar att du fick samtalet att vi kunde lämna sjukhuset för FYRA timmar sedan, då bestämde du dig för att ’Åh så härligt, bäst jag letar fram alla cykelgrejer!’. Cykeln förresten, var inte den jäveln på vinterförvaring?”

”Jo..”

”Så du tog alltså bilen, åkte till cykelverkstaden där du har den förvarad över vintern, hämtade cykeln, åkte hem med cykeln, lastade av den, letade reda på alla cykelsaker du har. Vilket jag antar inte var så lätt med tanke på att vi flyttade för en fucking månad sedan, klädde på dig allt och sedan gav dig iväg för att hämta mig och ditt barn?”

”Ja när du säger det så så låter det kanske in..”

”Du. Kan. Dra. Åt. Helvete.”

Med barnet i tryggt förvar i ena armen så tar hon upp sin telefon med andra handen och slår ett nummer, för telefonen till sitt öra, vänder sig om och går in till sjukhuset igen. Olle står och tittar på, storögt.

Han plockar upp de fyra olika cykelnycklarna, låser upp sin cykel. Han sätter sig på sadeln. Klickar i cykelskorna i sina fästen och rullar iväg. Benen känns starka, starkare än någonsin.

Gud.

Han är en cykelgud.

 

 

Packa packa packa

Det är dags att packa ihop datorn inför flytten. FLYTTEN?! tänker ni, vafan ska han flytta igen?

JAPP

Nu lämnas lägenheten i Göteborg för ett hus i Värmlands Nysäter i Säffle kommun. Godsägare Davidsson, fina grejer det.

Tänker mig ett längre inlägg om det hela lite senare, just nu är det mycket annat i huvudet. Typ… vart i helvete ska jag lägga alla grejer!?!

Fridens.

78 Dagar

Det var så många dagar det tog mig att återkomma till bloggen. Så kan säga att mina farhågor besannades. Så frågan är om jag är synsk eller om jag bara kände att jag måste efterleva mina egna spådomar.

Min farhåga var att om jag slutade blogga dagligen så skulle jag sluta med det helt. Jag skulle inte ta mig tiden varje dag att skriva ner lite ord här på min kära blogg. Och ja, så blev det kan vi väl konstatera såhär i efterhand. Men det kanske var vad som behövdes efter att ha gjort ett inlägg om dagen i 765 dagar, då kommer det alltid en liten paus på 78 dagar. Det kan faktiskt vara någon grundlag på det tror jag, får kolla upp det.

Jag vet faktiskt inte varför det tog så lång tid att komma tillbaka, men till viss del tror jag det beror på att det hela mer kändes som ett tvång än som något lustfyllt. Alltså att det blivit någon form av besatthet att skriva ett inlägg om dagen, och när jag väl släppte det så blev det ganska gött ändå. Sedan så var det lite mer jobb än jag tänkt att dra igång den där “Tio i Tolv”-grejen. Plötsligt kändes det som ett jobb istället för en hobby…

Min grundtanke med att just skriva ett inlägg om dagen var att det skulle kicka igång mitt vanliga skrivande, det gjorde det inte. Skriver precis lika lite nu som jag gjorde innan. Jag får fundera lite på det där.

Nu ska jag däremot äta mig lite frukost, så ni får ha det så fint!

Fridens.

En fin film om rädsla

Den handlar mer om rädsla, den handlar även om att antingen ge efter för den eller att besegra den. Att bestämma sig för att antingen göra en sak eller att inte göra det. Båda två kan vara minst lika modiga.

Det var Magnus som gav mig länken, och det jag hade att säga efter var “Berörande!” “Så fin!”

Det är några som riggat upp kameror och mikrofoner högst upp i ett hopptorn, vid 10 meter. Så får en se hur de våndas och kämpar med om de ska hoppa eller inte. Det är verkligen berörande, jag kände så väl igen mig i det. Ska jag våga eller inte o.s.v.

https://www.nytimes.com/video/opinion/100000004882589/ten-meter-tower.html?src=vidm

Där har ni länken. Det är en kortfilm på 16 minuter som är väl värd att se på. Det är fängslande att titta på hur olika personer tacklar situationen.

Fundera inte, gör det bara. Se filmen alltså.

För övrigt kan jag säga att jag aldrig hoppade från 10an. Jag vet att jag hoppade från 5an, och kanske 7.5, men den är jag mer osäker på!

Fridens.

Februari för bövlen

Är det bara jag eller sprang verkligen Januari iväg på ett litet kick? Det känns som att snart är det Jul igen. Jag går runt och nynnar på julmusik och planerar julklappsinköpen. Vad ska en annars göra liksom.

Filmfestival är det i stan här också, ska gå på en film. Moonlight. Den ska jag se på Lördag då Alvarssons kommer till byn. Det blir trevligt det. Mycket trevligt!

Men i morgon är det Torsdag och då jäklar smäller det, för då har jag sovmorgon! Inte för att jag kommer vakna nåt senare för det, men bara att säga det är ju nice.

Fridens.

Ansiktstatuering

Såg en dokumentär igår som handlade om en ex-nazi som hade massa härliga tatueringar i ansiktet. Tatueringar som nu, när han är en normal Svensson, inte riktigt går hem. Kan inte få jobb och så, verkar väldigt smidigt.

Därför funderar jag nu på att skaffa mig en ansiktstatuering, för lite sport ska det väl ändå vara att leva? Tänker mig en stjärnhimmel på pannan eller nåt sånt. Vad tror ni, bra idé?

Han fick sina tatueringar borttagna med laser. Det tog 24 behandlingar och gjorde så ont att han var tvungen att bli nedsövd med narkos för att klara smärtan. Verkar också väldigt lockande.

Fridens

 

Vet inte om Spotify vill säga mig något

Som ni vet så gillar jag funktionen “Discover Weekly” som ska ge en tips på musik som borde passa beroende på vad en lyssnar på i övrigt. Ibland funkar det jättebra, annars fungerar det inte så bra.

De senaste två veckorna har jag bland annat fått låtar av Thore Skogman, Owe Thörnkvist, Max Kiusalaas (var en väldigt fin bit som hette En Speciell Vals). För att inte tala om den eminenta låten Termosen av Eddie Meduza.

Jag kan väl säga att jag blev smått förvånad över dessa tips då de inte alls är något jag brukar lyssna på. En annan sak som är väldigt underlig är den att jag väldigt många veckor får olika sportlåtar. Såna supporterlåtar för sportlag. Som många av er vet så klappar mitt hjärta för Hammarby.

Kan säga att jag inte fått en enda Hammarby-låt i den där listan, men däremot får jag määängder från AIK, Djurgården, Elfsborg, Malmö FF, IFK Göteborg o.s.v. Vet inte hur jag ska ta detta, rent allmänt ser jag det som en skymf och förolämpning!

Nu ska jag gå och gubbgrina nånstans till Storfiskarvalsen!

Fridens.