78 Dagar

Det var så många dagar det tog mig att återkomma till bloggen. Så kan säga att mina farhågor besannades. Så frågan är om jag är synsk eller om jag bara kände att jag måste efterleva mina egna spådomar.

Min farhåga var att om jag slutade blogga dagligen så skulle jag sluta med det helt. Jag skulle inte ta mig tiden varje dag att skriva ner lite ord här på min kära blogg. Och ja, så blev det kan vi väl konstatera såhär i efterhand. Men det kanske var vad som behövdes efter att ha gjort ett inlägg om dagen i 765 dagar, då kommer det alltid en liten paus på 78 dagar. Det kan faktiskt vara någon grundlag på det tror jag, får kolla upp det.

Jag vet faktiskt inte varför det tog så lång tid att komma tillbaka, men till viss del tror jag det beror på att det hela mer kändes som ett tvång än som något lustfyllt. Alltså att det blivit någon form av besatthet att skriva ett inlägg om dagen, och när jag väl släppte det så blev det ganska gött ändå. Sedan så var det lite mer jobb än jag tänkt att dra igång den där “Tio i Tolv”-grejen. Plötsligt kändes det som ett jobb istället för en hobby…

Min grundtanke med att just skriva ett inlägg om dagen var att det skulle kicka igång mitt vanliga skrivande, det gjorde det inte. Skriver precis lika lite nu som jag gjorde innan. Jag får fundera lite på det där.

Nu ska jag däremot äta mig lite frukost, så ni får ha det så fint!

Fridens.

En fin film om rädsla

Den handlar mer om rädsla, den handlar även om att antingen ge efter för den eller att besegra den. Att bestämma sig för att antingen göra en sak eller att inte göra det. Båda två kan vara minst lika modiga.

Det var Magnus som gav mig länken, och det jag hade att säga efter var “Berörande!” “Så fin!”

Det är några som riggat upp kameror och mikrofoner högst upp i ett hopptorn, vid 10 meter. Så får en se hur de våndas och kämpar med om de ska hoppa eller inte. Det är verkligen berörande, jag kände så väl igen mig i det. Ska jag våga eller inte o.s.v.

https://www.nytimes.com/video/opinion/100000004882589/ten-meter-tower.html?src=vidm

Där har ni länken. Det är en kortfilm på 16 minuter som är väl värd att se på. Det är fängslande att titta på hur olika personer tacklar situationen.

Fundera inte, gör det bara. Se filmen alltså.

För övrigt kan jag säga att jag aldrig hoppade från 10an. Jag vet att jag hoppade från 5an, och kanske 7.5, men den är jag mer osäker på!

Fridens.

Februari för bövlen

Är det bara jag eller sprang verkligen Januari iväg på ett litet kick? Det känns som att snart är det Jul igen. Jag går runt och nynnar på julmusik och planerar julklappsinköpen. Vad ska en annars göra liksom.

Filmfestival är det i stan här också, ska gå på en film. Moonlight. Den ska jag se på Lördag då Alvarssons kommer till byn. Det blir trevligt det. Mycket trevligt!

Men i morgon är det Torsdag och då jäklar smäller det, för då har jag sovmorgon! Inte för att jag kommer vakna nåt senare för det, men bara att säga det är ju nice.

Fridens.

Ansiktstatuering

Såg en dokumentär igår som handlade om en ex-nazi som hade massa härliga tatueringar i ansiktet. Tatueringar som nu, när han är en normal Svensson, inte riktigt går hem. Kan inte få jobb och så, verkar väldigt smidigt.

Därför funderar jag nu på att skaffa mig en ansiktstatuering, för lite sport ska det väl ändå vara att leva? Tänker mig en stjärnhimmel på pannan eller nåt sånt. Vad tror ni, bra idé?

Han fick sina tatueringar borttagna med laser. Det tog 24 behandlingar och gjorde så ont att han var tvungen att bli nedsövd med narkos för att klara smärtan. Verkar också väldigt lockande.

Fridens

 

Vet inte om Spotify vill säga mig något

Som ni vet så gillar jag funktionen “Discover Weekly” som ska ge en tips på musik som borde passa beroende på vad en lyssnar på i övrigt. Ibland funkar det jättebra, annars fungerar det inte så bra.

De senaste två veckorna har jag bland annat fått låtar av Thore Skogman, Owe Thörnkvist, Max Kiusalaas (var en väldigt fin bit som hette En Speciell Vals). För att inte tala om den eminenta låten Termosen av Eddie Meduza.

Jag kan väl säga att jag blev smått förvånad över dessa tips då de inte alls är något jag brukar lyssna på. En annan sak som är väldigt underlig är den att jag väldigt många veckor får olika sportlåtar. Såna supporterlåtar för sportlag. Som många av er vet så klappar mitt hjärta för Hammarby.

Kan säga att jag inte fått en enda Hammarby-låt i den där listan, men däremot får jag määängder från AIK, Djurgården, Elfsborg, Malmö FF, IFK Göteborg o.s.v. Vet inte hur jag ska ta detta, rent allmänt ser jag det som en skymf och förolämpning!

Nu ska jag gå och gubbgrina nånstans till Storfiskarvalsen!

Fridens.

Hemmadoft

Det är något speciellt med den där doften som finns i ens barndomshem. Det känns speciellt på något vis när en träder in genom dörrarna till där en växte upp. Det är som att gå in i en vägg av minnen och intryck. Fascinerande.

Men det är ofta så med dofter, har för mig jag läst/hört någonstans att luktsinnet är det kraftigaste sinnet vi har när det kommer till att komma ihåg saker med. som jag skrivit ett par gånger tidigare här på bloggen så slungas jag alltid tillbaka till baksidan av simhallen här i Töreboda varje gång jag känner doften av klor.

Nu är det dags att gå och lägga sig, dagen har inneburit en hel del åkande, en hel del fikande och mycket trevligt umgänge.

Kan även flika in att jag nu ätit Tacos inte mindre än fyra gånger på tre dagar. All lagad mat jag ätit sedan torsdags kväll har varit Tacos. Nästan en bedrift det. Men konstigt nog har det varit lika gott varje gång!

Fridens.

Alla är i Stockholm utom jag

Just nu känns det faktiskt så. För själv sitter jag ensam i mitt barndomshem i Töreboda. mina föräldrar har åkt till Stockholm med min syster och hennes kille samt en av mina brorsöner.

Helene har åkt till Stockholm med sin syster och sin mor.

Och här sitter jag.

Nu är det inte bara Stockholm i mitt hjärta. Nu är det även Mitt hjärta i Stockholm.

jag är supertrött och måste sova, så god natt på er.

Fridens.

PS. Insåg att det lät som att jag tycker det är synd om mig. Det är inte synd om mig på något sätt, jag följde inte med till Stockholm av fri vilja! Dessutom hänger jag ju runt hembygden och träffar vänner, vilket är i samma klass helt klart!

DS.